I Svensk Bokhandels debutantporträtt grottar jag ner mig i vad Hasse betytt för mig och varför jag valt att skriva boken Tonårsdrömmar. Jag beskriver också dagen då jag via text-tv fick veta att Hasse var död. För mig sitter det där inristat. Jag vet precis hur det gick till och vad jag gjorde. Overklighetskänsla som övergick i avgrundsdjup sorg och saknad.
Tidningsrubriker om Hasses död
När Hasse dog vikarierade jag som reporter på SVT i Dalarna, varje måndag tog jag tåget till Falun där redaktionen låg. Så gjorde jag även dagen efter jag sett att Hasse var död, och kvällstidningarnas rubriker slog emot mig. Jag köpte en tidning och läste om Noice och om Hasses död. Nyheterna var knappa, det gick inte att förstå varför han dött. Hade han tagit en överdos?
Jag ringde Roland, Hasses bror
Framme på hotellrummet slog jag Rolands, Hasses brors, nummer. Vad är det som hänt? Roland svarade och jag bröt ut i snorande och snyftande gråt. Så kom det sig att Roland fick trösta mig. Han berättade om begravningen och sa att jag var välkommen att följa med hem till familjen efter cermonin. Hasses död hade kommit plötsligt även för familjen, berättade han. Hasse hade varit drogfri i en period och behandlades för hepatit-c. Dödsorsaken var inte fastställd, men antagligen var det levern som inte orkat längre.