Hoppa till innehåll

Konstigaste och mäktigaste natten

Mitt första inlägg blir inte om mitt skrivande, utan om något tusen gånger häftigare :), helt utan förvarning har jag blivit mormor.

Natten mot måndagen förra veckan skjutsade jag min tjugoettåriga dotter till akuten på S:t Görans sjukhus. Hon hade haft ont i magen sedan fredagskvällen. Tidigare under söndagen hade vi ätit lunch hemma hos min mamma och hennes man. Sofia, min dotter, lånade deras badkar för det var det ända som hjälpte mot hennes magsmärtor. Vi trodde alla, även Sofia, att det var hennes intensiva arbetsperiod som gett henne magkatarr. Eller så kunde det handla om förstoppning. Sofia hade under de senaste två månaderna jobbat runt sextio timmar i veckan på en snabbmatsrestaurang i Mood-gallerian. De långa arbetspassen hade också gjort att hon, under ett par veckor, sovit oroligt på nätterna.

När vi kom hem från min mamma vid sju på kvällen fortsatte Sofia att klaga på magont. Vid tolv på natten skjutsade jag in henne till akuten. På akuten togs ett par prover och det visade sig att Sofia var gravid. En läkare kom och kände på hennes mage. Han kunde inte bedöma hur långt gången hon var utan beställde en ambulans för att skicka henne till gynakuten på Danderyds sjukhus. Hon kunde vara gravid och förstoppad.

Jag gick och ringde Sofias pappa och berättade att vi var på akuten och att Sofia var med barn. När jag kom tillbaka till Sofia, som låg på en brits, såg hon förvirrad ut. “Jag tror att vattnet har gått”, sa hon. Nu hade vi börjat skapa en märklig stämning på akuten. Sjuksköterskan var uppspelt och började diskutera bebisnamn med “mormorn”, det vill säga mig och ambulanspersonalen log och tog med sig Sofia i ambulansen.

På väg mot Danderyds sjukhus ringde jag upp min mamma som är läkare. “Jag är på väg till Danderyds sjukhus med Sofia, hon är med barn och vattnet har gått.” Först blev det tyst i luren, mamma hade träffat Sofia för ett par timmar sedan, sedan började vi skratta och tusen frågor kom. Vad skulle hända nu? Var det ett missfall på gång, eller …

På Danderyds sjukhus hamnade vi på gyn-akuten. Där konstaterades snabbt att gyn inte var rätta platsen för Sofia. Hon skulle till förlossningen. Jaha. Jag gick bredvid britsen som Sofia rullades på i de tomma sjukhuskorridorerna. Snart var vi i ett förlossningsrum och Sofia pallades upp med kuddar och snart hörde vi det lilla bebishjärtat genom sändaren som fästes på hennes mage. Då började det gå upp för mig. Jag skulle bli mormor. Min lilla flicka gick igenom bland det häftigaste man kan göra, och jag fick vara med. Wow.

02:30 var vi på Danderyds sjukhus, 5:00 födde hon en liten, helt perfekt, pojke. Än idag har läkarna och personalen inte kunnat fastställa i vilken vecka bebisen föddes. Medan någon trott att han är en vecka för tidiga, har en annan trott att han är fullt färdig. Hur som helst så är han perfekt.

Nästa morgon la jag upp Facebookinlägget, konstigaste och mäktigaste natten. Det blev många förvånade kommentarer. Inte minst från dem vi träffat kvällen innan. Medan jag gick upp drygt tjugo kilo under mina graviditeter, hade Sofia gått upp kanske två. Hon hade jobbat elvatimmars pass och burit tungt. Var det verkligen sant att vi inte vetat att hon var gravid? Det var verkligen sant. Kände hon inga sparkar? Nej det gjorde hon inte. Hur var det med mensen? Lite struligt, så där som det kan vara. Syntes det inte på henne? Nej, aningen rundare runt midjan än hon brukade vara, men inte så man kunde tro att hon var med barn.

Hur som helst. Nu har vi en bonus-bebis här hemma i huset. Jag är lyckligt lottad som får snusa på en förunderligt gullig krabat och Sofia har visat sig vara en naturbegåvning som mamma. Jag är också lyckligt lottad som har en familj runt mig där den här “händelsen” har skapat glädjefnatt.

6 kommentarer till “Konstigaste och mäktigaste natten”

  1. Jisses vilken natt! En riktig bergodalbana i känslor!
    Stort Grattis till Sofia! Vilken hjältinna! Kan inte vart lätt o ställa om sig på några timmar, vi andra har ju ett par månader på oss.
    Kul att du ska (äntligen) ta tag i skrivandet! Lycka till med det!
    Ha det bra!
    Kram
    Nina

  2. Fint skrivet❣️ Kramar till dig och Sofia! Vilken trygghet för Sofia att hon har en tuffing till mamma! Sköt om er nu allihop ❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *