Hasse på mitt landställe

Sommaren 1986 var Hasse med mig på mitt landställe vid flera tillfällen. Idag, 34 år senare, (herregud! 34 år!) kom min moster med den här släktbilden. Hon och min mamma mindes alla äldre släktingar som lämnat oss. Själv fascineras jag mest över min och min lillebrors frisyrer. Och så Hasse som kastades in i vårt släktfoto.

Han hade varit här tidigare

Vid en av våra promenader ute vid mitt landställe, stannade Hasse till och såg sig om. “Här har jag varit förut”, sa han. Jag blev förstås förvånad. Har Hasse varit här förr? Tänkt om jag vetat det innan vi träffades.

Efter lite letande i minnet hittade vi ett hus han kände igen. “Här var det! Här grävde vi ner flera kilo hasch.” Hasse hade alltså grävt ner hasch i skogsbrynet nära mitt sommarställe. Ett gangstertillhåll mitt i idyllen!

Varför frågade jag inte mer?

Idag, nyfiken som jag är, ångrar jag jättemycket att jag inte ställde fler frågor. Men då var jag mer kär än nyfiken. För dig som vill veta hur det var för Hasse och mig under ett par turbulenta år på 80-talet, och som ännu inte läst Tonårsdrömmar – Hasse, Noice och jag, går det bra att köpa boken via länken här. Trots att jag har semester är min lilla “hemmabutik” öppen – även om den opererar från mitt landställe på Lisö. (Ja, huset där haschet grävdes ner står kvar – vad gäller haschet har jag inte en aning)