Vilket ansvar har musikindustrin? Jag söker EMA Telstar

Kärlek och ilska

Drivkraften bakom Tonårsdrömmar – Noice, hasse & jag är kärlek och ilska. Kärlek till Hasse, Noice musik och 80-talet – och ilska över hur musikindustrin kan låta unga människor brinna ut alldeles för fort.

Vem är ansvarig?

Man behöver inte hitta en skyldig, kanske finns det inte ens en. Men de som varit med på vägen borde kliva fram och reflektera. Över just det här har jag resonerat i intervju på TV4, i poddar och i tidningsartiklar.

Podd från 2003

2003 gjorde jag en podd (även om begreppet podd inte fanns då – åtminstone inte i min värld) om Hasses och min historia, och då främst om Hasses. Podden, och de intervjuer jag gjorde då, har legat till grund för boken Tonårsdrömmar som jag släppte tidigare i höstas. I samband med podden sökte jag flera gånger svar från Leif “Blixten” Henriksson som arbetade som ansvarig över turnépersonalen på EMA Telstar de år som Noice låg ute på turné. Jag ville prata med honom om hur de resonerade med turnépersonal som såg till att det fanns alkohol på Noice efterfester, och som senare också försåg Hasse med hasch.

Löften är löften, eller ..?

Och hur tänkte han när EMA lovade Hasses föräldrar att ta hand om Hasse när han åkte Sverige runt på helger och sommarlov? Hur tänkte han när han hörde hur det gick till på turnéerna? Eller kände han alls till det? Jag vet inte för jag fick aldrig något svar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *